Under åtta dagar publicerar vi Camilla Kronqvists moralfilosofiska essä ”Amazonas brinner”.
Essän publicerades ursprungligen i Arbetarbladets specialnummer Hållbar framtid.
Ser vi vad vi gör?
En svårighet är att vi ofta är närsynta när det kommer till att bestämma innebörden i våra handlingar. Då vi tänker och talar om vad vi gör tar vi ofta till den mest näraliggande beskrivningen av vårt handlade. ”Jag köpte en tröja.” ”Jag reste till Barcelona.” ”Vi reser i jobbet.” Vi har svårt att placera in vår handling i ett större sammanhang, att inse att den, som Elizabeth Anscombe sade, kan ske ”under andra beskrivningar”.
Därmed bortser vi också från att det moraliska värdet i vår handling skiftar med vår beskrivning. ”Att fynda en tröja” är inte på lång väg lika problematiskt som ”att exploatera andra länders arbetskraft”. ”Att belöna sig med en resa” låter bättre än ”att överförbruka jordens resurser”.
Vad ”alla gör”
I vår nära beskrivning presenterar vi också gärna det vi gör som något eftersträvansvärt. ”Jag unnar mig något gott.” ”Jag förtjänar det här efter det tuffa året.”
Och varför ska jag avstå från att göra något gott? Så länge det inte skadar någon? Alla andra gör ju det?
Svaren är förstås givna. För att det du gör skadar andra, dig och oss, och våra barn i förlängningen, just precis när det blir något som ”alla gör”.
Det är nämligen den inverkan våra sammantagna handlingar har på vår planet som borde ge oss alla skäl till oro. Det är den outplånliga påverkan människor haft på jorden som fått vissa att tala om vår geologiska epok som antropocen, som är vårt problem. Speciellt för den del av mänskligheten som står för den högsta levnadsstandarden, den högsta konsumtionen av kött, fossila bränslen, elektronik, kläder, o.s.v.
Känner du igen dig? För i så fall är du, ditt sätt att tänka och agera, del av problemet.
Åbo svenska socialdemokrater r.f. 