Camilla Kronqvist: Amazonas brinner. Del 5

Under åtta dagar publicerar vi kommunalvalskandidat Camilla Kronqvists moralfilosofiska essä ”Amazonas brinner”.

Essän publicerades ursprungligen i Arbetarbladets specialnummer Hållbar framtid.

Att se bortom vår nuvarande kris 

I filosofiska sammanhang återspeglas vår upptagenhet med för närvarande kriser i frågan om vilken roll närhet ska ha i våra moraliska bedömningar.

För vissa filosofer har det faktum att vi reagerar starkare på händelser och människor nära oss, än sådana som sker långt ifrån oss, setts som ett problem i att förhålla sig till andras lidanden på ett rättvist sätt. 

Frågan är allt annat än enkel.

I många moraliska situationer är det inte bara närheten till en annan, utan typen av relation som jag har till henne, som avgör den moraliska innebörden i mina handlingar och ord. Mitt ansvar för mina barn, är ett annat än mitt ansvar för dina barn, och för de människors barn som tillverkar mina kläder.

Det här innebär ändå inte att jag i ett större politiskt sammanhang enbart bör se till att mina barn får mat på bordet. Om jag inser det viktiga i att mina barn får mat, borde jag också inse vikten i att ”barn får mat”. Och att deras föräldrar får leva under sådana förutsättningar att de kan se till dessa behov, istället för att deras tid slukas upp för att bemöta människors begär efter billiga kläder i fjärran länder.

Att kräva att vissa människors liv, som sömmerskors i låglöneländer, ska spricka i sömmarna för att andra smärtfritt ska kunna fortsätta sina liv är både moraliskt och politiskt ohållbart i en globaliserad värld.

Det här borde alla kunna se. Men varför gör vi inte mer åt det? 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: