Kategori: Uncategorized

Rösta du också på Leif!

Leif Grönroos ställer upp som kandidat för Åbo svenska socialdemokrater i kommunal- och välfärdsområdesvalet 2025.

Du kan bekanta dig med Leif på hans hemsida.

Vill du mer aktivt vara med i kampanjarbetet så ordnar vi två kampanjmöten i februari. 12.2 och 26.2 kl. 18 på Folkets hus.

Åbo svenska socialdemokrater håller höstmöte onsdagen 27.11 kl. 18.00 på Folkets hus, ”Talo”.

Vi behandlar stadgeenliga ärenden såsom budget och verksamhetsplan, val av styrelse, och ombud till olika organ..

Vår kommunalvals- och välfärdesområdesvalkandidat Leif Grönroos håller en inledning vid mötet.

Alla medlemmar är varmt välkomna!
Vill du komma med i verksamheten är det förstås ett bra tillfälle att komma med.

Motion till FSD:s kongress 2024, 2-3.11

Som en följd av Rysslands angrepp på Ukraina anslöt sig vårt land till den västliga försvarsalliansen NATO för att minska risken för att också vi skulle utsättas för anfall. Som följd av att Atlantpaktens beslut fattas rätt långsamt och medlemsländerna inte är eniga i alla frågor, ingick vi efter det också ett bilateralt avtal mellan Finland och Förenta staterna för att garantera att vi vid behov snabbt kunde få undsättning från USA.

Trots att kärnvapen enligt våra lagar inte i någon form kan föras in i Finland har vår av Samlingspartiet ledda regering, med president Alexander Stubbs välsignelse, bestämt att Finland deltar i NATOs militära övningar gällande användning av kärnvapen. Vi har redan beställt 64 toppmoderna amerikanska jaktplan av modell F-35, som man kan utrusta med kärnvapen. Om det skedde, skulle det innebära att vår försvarsmakt i fortsättningen utgör ett betydande militärt hot mot Ryssland.

I denna tid av oförutsägbara förändringar i de internationella relationerna är det av yttersta vikt att undvika att vårt land kan användas som en pjäs i stormakternas spel om militärt inflytande i olika delar av världen. För är att undvika risken av att vi, mot vår vilja, dras med i krig med oöverskådliga följder, bör Finland, tillsammans med de andra nordiska länderna, aktivt och konsekvent arbeta för ett kärnvapenfritt Norden.

Hänvisande till ovanstående uppmanar vi FSD att via sina representanter i partistyrelsen och riksdagen föra fram kravet på att Finland förblir ett kärnvapenfritt land.

Åbo svenska socialdemokrater

Motion till FSD:s kongress 2024 i Ekenäs 2-3.11

De stora inbesparingarna i social- och hälsovården, som Petteri Orpos och Riikka Purras regering driver genom, orsakar svårigheter både för klienterna/patienterna och för personalen. Socialarbetare måste få göra sitt jobb enligt lagen och enligt socialarbetets etiska regler. Många socialarbetare har redan sökt sig till andra jobb på grund av att deras rätt att självständigt fatta beslut kraftigt beskurits. Hittills har de haft möjlighet att skräddarsy lämpliga stödåtgärder åt enskilda klienter, men det är inte längre möjligt. Nu ska så gott om alla beslut om ekonomiskt stöd åt klienterna fattas av deras chefer eller av en ledningsgrupp.

Tidigare kunde en socialarbetare inom barnskyddet i Egentliga Finlands välfärdsområde, VARHA, utgående från sin egen, sakkunniga bedömning bevilja ekonomiskt stöd till ett barn för deltagande i en hobbyverksamhet till en summa av högst 500 euro i året. Först minskades möjligheterna att ge stöd till hobbyverksamhet till högst 300 euro i året, och nu kräver man att klienten först ska söka utkomststöd från Folkpensionsanstalten för att visa att man har så låga inkomster att man kan beviljas stöd. Det för med sig onödigt arbete både för klienten och för FPA.

Numera kan socialarbetare inom barnskyddet bevilja barn och ungdomar rätt till stödperson endast för 3 månader åt gången. Det här innebär en klar försämring av barnets trygghet, för det tar ofta mer än tre månader att vinna barnets tillit. Att stödet beviljas på så kort tid medför också rädsla för att det därefter tar slut.

Hänvisande till ovanstående uppmanar vi FSD att via sina representanter i partistyrelsen och riksdagen arbeta för att barnskyddets resurser inte beskärs i enlighet med den nuvarande regeringens planer.

Åbo svenska socialdemokrater

Tisdagen 23.4 bjuder Åbo svenska socialdemokrater in studerande och forskare vid Åbos svenska högskolor för ett samtal om framtidens stora frågor. Krig och fred, miljö och hållbarhet samt ett osäkert arbetsliv står på dagordningen. Vi träffas på Fabbes café kl. 16.00-17.30. Föreningen bjuder på en sen lunch. Vi hoppas vi får se dig där!

Insändare i HBL 23.10.2023.

När vi gick med i Nato fick vi träda in under ett paraply som ska skydda oss i samband med krigiska förvecklingar i världen. För att få det här skyddet har vi utfäst oss att vid behov delta i försvaret av de andra medlemmarna i alliansen. 

I något skede beslöts det att vi, förutom att ansöka om medlemskap i Atlantpakten, också ska ingå ett bilateralt försvarsavtal med Förenta staterna. Trots att det är ett lika betydande utrikespolitiskt beslut som vår anslutning till Nato, har det inte fått nämnvärd synlighet i media. Det väcker emellertid flera viktiga frågor.

Vad ska detta bilaterala avtal ge oss utöver medlemskapet i Nato och vad är det som förväntas av oss i det här avtalet? Kommer det att utformas på samma sätt som vår tidigare biståndspakt med Sovjet­unionen? Är det meningen att det kan ge den amerikanska flottan möjlighet att ta över ett visst område av vårt land, liknande det ryssarna fick tillgång till i Porkala efter andra världskrigets slut? På vilket sätt ska vi bistå USA med militära resurser om Förenta staterna hotas av krig? Kan finländska värnpliktiga, som en följd av avtalet, få lov att strida på amerikansk mark?

Eftersom de pågående förhandlingarna är hemligstämplade är vi tvungna att vänta tills de är slutförda innan vi kan bilda oss en uppfattning om vad innehållet i klausulerna kommer att innebära i praktiken. I det skedet kommer det att vara rätt meningslöst att kommentera dem, eftersom de centrala principerna och de grundläggande punkterna redan slagits fast.

Vårt lands utrikes- och säkerhetspolitik styrs idag av Samlingspartiet med ”följd i färg”. Innan Sauli Niinistö valdes till president var han samlingspartist och vår statsminister, utrikesminister och försvarsminister kommer alla nu från samma parti, liksom också ordföranden i riksdagens försvarsutskott. De är valda till sina uppgifter i demokratisk ordning, men deras värderingar representerar inte hela vårt folks uppfattning och åsikt gällande ingående av militära avtal med främmande makt.

Samlingspartiet ser med okritisk välvilja på stärkandet av vårt lands relationer med Förenta staterna, fast det finns tungt vägande skäl att noggrant begrunda vad ingående av militärt samarbete med det stora landet i väster för med sig. USA har aktivt gått i krig i bland annat Vietnam, Irak och Afghanistan, men med tiden fått lov att dra sig ur dem med svansen mellan benen. Det är därför befogat att fråga hur klokt det är att vårt land, på längre sikt, förbinder sig till nära samarbete med den amerikanska stormakten.

Insändare i HBL 9.5.2023

Marcus Lindqvist konstaterar (HBL 23.4) att Finlands framtid i Nato delvis är höljd i dunkel. Det är oklart om högkvarteret för den operativa, militära verksamheten i vårt land ska placeras i Europa eller USA och det är tänkbart att en Nato-styrka permanent stationeras i Finland. Det är alltså mycket viktiga avgöranden vi står inför.

Inför första världskriget lät Ryssland bygga ut sitt kustartilleri på båda sidor av Finska viken för att hindra tyska styrkor att sjövägen tränga sig fram till Sankt Petersburg. Efter krigsslutet tilltog rivaliteten mellan de europeiska stormakterna rätt snart på nytt och i början av andra världskriget anföll Sovjetunionen Finland för att bättre kunna skydda Petersburg i händelse av kommande förvecklingar. I vinterkriget lyckades vi på egen hand försvara största delen av vårt land, medan vi i fortsättningskriget med tysk hjälp försökte återta de områden vi tvingats avstå från. Innan världskrigets slut fick vi emellertid lov att anhålla om vapenstillestånd av Sovjetunionen.

Vapenstilleståndet, som ingicks i Moskva, förutsatte att vi omedelbart utvisar de tyska styrkor, som under kriget var stationerade i vårt land. Vid fredsavtalet i Paris år 1947 begränsades vårt lands militära styrka till 34 500 man i landstridskrafterna, 4 500 man i sjöstridskrafterna, samt 3 000 man och 60 stridsflygplan i luftstridskrafterna. Följande år slöt Finland ett bilateralt fördrag om vänskap, samarbete och bistånd med Sovjetunionen enligt vilket vi, vid behov, skulle be ryssarna om militärt bistånd om någon tredje part skulle anfalla dem från vårt land.

Det ”kalla krig”, som snart uppstod mellan öst och väst, utgick från den amerikanska Truman-doktrinen, enligt vilken Förenta staterna såg det som sin uppgift att, i första hand med ekonomiska medel, ”stödja fria folk, som kämpar mot väpnade minoriteter eller yttre tryck”, och den ryska Brezjnev-doktrinen enligt vilken Sovjetunionen såg det som sin rätt att ”politiskt och militärt ingripa i kommunistiskt styrda länder, om det kommunistiska partiets styre var hotat”.

Efter att Sovjetunionen under Michail Gorbatjovs tid som president frångått Brezjnev-doktrinen, frigjorde sig ett flertal östeuropeiska länder från beroendet av Moskva och Warszawapakten upplöstes formellt år 1991. I Finland hade president Koivisto redan föregående år dikterat en kungörelse i statsrådets protokoll, enligt vilken vårt land inte längre var bundet av de i Paris fastställda militära begränsningarna och året därpå inledde vi ersättandet av våra ryska MIG-jaktplan med Hornet-jaktplan från Förenta staterna. Dem beslöt vi i fjol att förnya genom inköp av mer avancerade F-35-jaktplan, också de från USA.

När Rysslands president Vladimir Putin, som inbjuden gäst vid Atlantpaktens möte i Bukarest år 2008, i sitt tal konstaterade att självständiga stater har rätt att fritt fatta sina beslut när det gäller ingående av internationella avtal, framhöll han samtidigt vikten av att man tar hänsyn till grannländernas intressen och säkerhet. På uppmaning av den amerikanska presidenten George Bush, beslöt mötet trots ryska protester, att välkomna Georgiens och Ukrainas euroatlantiska målsättning om medlemskap i Atlantpakten och enades om att länderna med tiden kunde bli medlemmar i Nato.

När Finland, som följd av Rysslands anfall på Ukraina, nu ansökt om och beviljats medlemskap i Atlantpakten för att säkra vårt lands självständighet, är det av yttersta vikt att vi vinnlägger oss om att ta hänsyn till vårt östra grannlands säkerhet. Ur militär synvinkel gäller det framför allt att avgöra vilka slags vapen vi utrustar oss med och hur vi planerar nyttjandet av dem. Så långt det är möjligt måste vi aktivt se till att vår försvarsmakt endast används för försvar och inte kan utnyttjas för anfall. I praktiken gäller det framför allt flygvapnets och de markbaserade missilernas uppgifter.

Tack vare general Mannerheims omdömesförmåga gick Finland under fortsättningskriget inte med på Tysklands begäran om att vår armé skulle bidra till inringandet av Leningrad, för han ansåg att ryssarna skulle ha haft svårt att förlåta oss det, den dag kriget var över. Tiderna har onekligen förändrats en hel del sedan dess, men geografin består. Därför måste vi också i fortsättningen göra allt vi kan för att undvika att dras in i stormakternas konflikter.