När vi gick med i Nato fick vi träda in under ett paraply som ska skydda oss i samband med krigiska förvecklingar i världen. För att få det här skyddet har vi utfäst oss att vid behov delta i försvaret av de andra medlemmarna i alliansen.
I något skede beslöts det att vi, förutom att ansöka om medlemskap i Atlantpakten, också ska ingå ett bilateralt försvarsavtal med Förenta staterna. Trots att det är ett lika betydande utrikespolitiskt beslut som vår anslutning till Nato, har det inte fått nämnvärd synlighet i media. Det väcker emellertid flera viktiga frågor.
Vad ska detta bilaterala avtal ge oss utöver medlemskapet i Nato och vad är det som förväntas av oss i det här avtalet? Kommer det att utformas på samma sätt som vår tidigare biståndspakt med Sovjetunionen? Är det meningen att det kan ge den amerikanska flottan möjlighet att ta över ett visst område av vårt land, liknande det ryssarna fick tillgång till i Porkala efter andra världskrigets slut? På vilket sätt ska vi bistå USA med militära resurser om Förenta staterna hotas av krig? Kan finländska värnpliktiga, som en följd av avtalet, få lov att strida på amerikansk mark?
Eftersom de pågående förhandlingarna är hemligstämplade är vi tvungna att vänta tills de är slutförda innan vi kan bilda oss en uppfattning om vad innehållet i klausulerna kommer att innebära i praktiken. I det skedet kommer det att vara rätt meningslöst att kommentera dem, eftersom de centrala principerna och de grundläggande punkterna redan slagits fast.
Vårt lands utrikes- och säkerhetspolitik styrs idag av Samlingspartiet med ”följd i färg”. Innan Sauli Niinistö valdes till president var han samlingspartist och vår statsminister, utrikesminister och försvarsminister kommer alla nu från samma parti, liksom också ordföranden i riksdagens försvarsutskott. De är valda till sina uppgifter i demokratisk ordning, men deras värderingar representerar inte hela vårt folks uppfattning och åsikt gällande ingående av militära avtal med främmande makt.
Samlingspartiet ser med okritisk välvilja på stärkandet av vårt lands relationer med Förenta staterna, fast det finns tungt vägande skäl att noggrant begrunda vad ingående av militärt samarbete med det stora landet i väster för med sig. USA har aktivt gått i krig i bland annat Vietnam, Irak och Afghanistan, men med tiden fått lov att dra sig ur dem med svansen mellan benen. Det är därför befogat att fråga hur klokt det är att vårt land, på längre sikt, förbinder sig till nära samarbete med den amerikanska stormakten.
Åbo svenska socialdemokrater r.f. 